She’s lost control

Idag läste jag två artiklar om sexköp. Den ena i GT där det berättas att en man av en skara på 20 som dömts för sexköp skall få sin dom omprövad, och där man nu yrkar på fängelse istället för dagsböter. Den andra på DN där ett förslag presenteras som går ut på att skylta mot sexköp i Stockholm.

Jag har alltid tyckt att det är lite märkligt att det är olagligt att köpa sex och att sexköpare ses som ett stort problem, medan prostituerade alltid ses som offer. Då förutsätter man att det inte finns någon människa som faktiskt kan må bra och av egen fri vilja skulle kunna tänka sig att erbjuda sex för pengar, och tycka att det är en fair deal. Varenda eviga människa måste alltså alltid känna sig kränkt och ta allvarlig skada av att ha sex med någon man inte har någon relation till för att tjäna pengar. Jag är övertygad om att det finns både kvinnor och män som tvärtemot inte tycker att det är någon större fara eller något skadligt i att göra det, och därför gör eller skulle kunna göra det helt av fri vilja. Inte de flesta såklart, precis som de flesta inte skulle kunna tänka sig att bli obducenter.

Man brukar alltid säga att de prostituerade har hamnat i den sitsen att de inte har något annat val utan att de måste prostituera sig, och att det därför är fel att utnyttja detta. Visst, nog är det så i många fall. Och så är det i många fall inom andra yrken också som däremot är helt lagligt. Så det är alltså inte generellt förbjudet att utnyttja att någon tvingas utföra ett yrke som man egentligen inte skulle vilja göra om man hade helt fria valmöjligheter. Det är bara när det gäller sex som det är så. Man har alltså byggt denna uppfattning på någon underliggande uppfattning om att sex är farligt och skadligt, något som det inte är.

En helt annan situation är det förstås om det är frågan om traficking, alltså att någon tvingar någon annan att sälja sig, och sedan tar pengarna. Men detta borde det inte behövas en specifik sexlag om, det felaktiga i detta är ju själva grejen att man tvingar någon till något, så det borde ju finnas andra lagar som täcker in det, typ frihetsberövande eller något liknande.

Självklart är detta en mycket riskabel bransch och idag ser den antagligen fruktansvärd ut. Men det som jag alltså reagerar på är att den särskiljs just på grund av att sex är inblandat. Förekommer det utnyttjande, övergrepp, våld och liknande så är det ju där felet ligger.

Men låt oss säga att vi kommer fram till att sexköp verkligen är fel i sig självt. Just nu läggs hela skulden på de män (eller kvinnor, men det pratar man aldrig om) som köper sex. Man finner inget fel hos de som faktiskt utnyttjar människors grundläggande behov för egen vinning. Det är alltså helt okej att sälja sex, men inte att köpa. Följande oerhört begåvade kommentar kommer från Birgitta Ohlsson (fp) som artikeln i DN handlar om: ”Naturligtvis är det männen som är problemet eftersom det är de som vill köpa prostituerade. ” Ja, det är ju alltid män som är roten till alla problem, eller hur Birgitta. Det är så man blir mörkrädd.

Some girls are bigger than others

Nu har Göteborg fått en juridikjour endast för kvinnor. Syftet med denna skall vara att hjälpa kvinnor i frågor om till exempel skilsmässa, vårdnadstvister osv. Den som tycker att detta är ett steg framåt för jämställdheten måste ha något om bakfoten. För det första: är inte jämställdhetens mål att inte särbehandla någon på grund av kön, ålder, etnisk bakgrund, religion, sexualitet osv? Är det inte ur ett jämställdhetsperspektiv ett problem att könen särbehandlas? Så: varför, i hela världen, behövs det en juridikjour endast för kvinnor? Hur kan någon som säger sig vara för jämställdhet ens tycka att det borde få finnas?

Låt säga att det faktiskt är så att det idag finns ett större behov av hjälp inom de här frågorna bland kvinnor än bland män. Fine, då borde det ju vara så att det finns juridikjourer för både kvinnor och män (att utestänga nån på grund av kön känns fullkomligt bisarrt för mig), och denna jour kommer då antagligen få kvinnliga klienter till största delen, eftersom att det i så fall är flest kvinnor som kommer se behovet av den. Men de få män som behöver hjälp borde naturligtvis få det också.

Det argument som lyfts fram mest för att en sådan jour behövs är att kvinnor ofta inte vet vart man skall vända sig för att få hjälp med frågor som dessa. Och det vet alltså män i större utsträckning? Jag personligen har ingen aning i alla fall, och jag är ju såvitt jag vet man. Men låt oss återigen anta att det faktiskt är sant. Då kommer vi återigen till det scenariot där, om jouren var ämnad för både män och kvinnor, att det antagligen kommer vara flest kvinnor som kontaktar jouren, men det är naturligtvis inget skäl att legitimera att man stänger ute de män som faktiskt också behöver hjälp.

Låt oss vidare anta att rättssystemet och därmed den hjälp som en juridikjour skulle tillhandahålla ser olika ut för kvinnor och män, så att det därför kan vara motiverat att ha olika juridikjourer för olika kön. Jag kan ingenting om juridik så jag vet inte om så är fallet, men låt oss säga att det är så. Då är situationen än mer allvarlig, för då är det inte bara juridikjourer för endast kvinnor som är fel, utan då är naturligtvis rättssystemet fel. Jag vet såpass mycket som att kvinnor och män särbehandlas i många frågor, åtminstone i andra frågor än just skilsmässor och vårdnadstvister. Helt obegripligt, och borde ha högsta prioritet i jämställdhetsarbetet. Men ändå läser man i princip aldrig att det anses vara ett problem.

Ytterligare ett steg är att se till hur det ser ut i rättsystemet idag när det gäller just frågor om vårdnadstvister och skilsmässor, när det kommer till praktiken. Det är ju ett faktum att generellt sett så gynnas mammor oerhört i vårdnadstvister, och pappor är ofta i stort sett rättslösa. Jag skrev tidigare om ett skräckexempel på det. I artikeln ovan sägs det att mammor ofta är rädda att förlora sina barn och att det är frågor som rör detta jouren kommer jobba mycket med. Så, de tror alltså inte att pappor är rädda att förlora sina barn? Om vi till och med antar att det är så att kvinnor är mer rädda än män för att förlora sina barn, är det då inte i jämställdhetssynvinkel eftersträvansvärt att ändra på det? Bör man då inte anta att kvinnor och män är precis lika måna om att få träffa sina barn? Självklart.

Tittar man på själva den tilltänkta juridikjouren så är det även anmärkningsvärt att alla jurister bakom den är kvinnor. Kvinnor ska alltså hjälpa kvinnor. Det är ju samma sak med kvinnojourer. Tjejerna mot killarna. Tillbaka till sandlådan.

Jag blir så oerhört frustrerad över sånt här. Säkerligen är det så att de flesta tycker detta är ett positivt drag, för det är klart att de stackars kvinnorna ska ha hjälp, de är ju hjälplösa offer. Jämställdhetssträvan verkar för många innebära positiv särbehandling av kvinnor, och dessutom att bredda klyftan mellan könen istället för att bygga över den.