She’s lost control

Idag läste jag två artiklar om sexköp. Den ena i GT där det berättas att en man av en skara på 20 som dömts för sexköp skall få sin dom omprövad, och där man nu yrkar på fängelse istället för dagsböter. Den andra på DN där ett förslag presenteras som går ut på att skylta mot sexköp i Stockholm.

Jag har alltid tyckt att det är lite märkligt att det är olagligt att köpa sex och att sexköpare ses som ett stort problem, medan prostituerade alltid ses som offer. Då förutsätter man att det inte finns någon människa som faktiskt kan må bra och av egen fri vilja skulle kunna tänka sig att erbjuda sex för pengar, och tycka att det är en fair deal. Varenda eviga människa måste alltså alltid känna sig kränkt och ta allvarlig skada av att ha sex med någon man inte har någon relation till för att tjäna pengar. Jag är övertygad om att det finns både kvinnor och män som tvärtemot inte tycker att det är någon större fara eller något skadligt i att göra det, och därför gör eller skulle kunna göra det helt av fri vilja. Inte de flesta såklart, precis som de flesta inte skulle kunna tänka sig att bli obducenter.

Man brukar alltid säga att de prostituerade har hamnat i den sitsen att de inte har något annat val utan att de måste prostituera sig, och att det därför är fel att utnyttja detta. Visst, nog är det så i många fall. Och så är det i många fall inom andra yrken också som däremot är helt lagligt. Så det är alltså inte generellt förbjudet att utnyttja att någon tvingas utföra ett yrke som man egentligen inte skulle vilja göra om man hade helt fria valmöjligheter. Det är bara när det gäller sex som det är så. Man har alltså byggt denna uppfattning på någon underliggande uppfattning om att sex är farligt och skadligt, något som det inte är.

En helt annan situation är det förstås om det är frågan om traficking, alltså att någon tvingar någon annan att sälja sig, och sedan tar pengarna. Men detta borde det inte behövas en specifik sexlag om, det felaktiga i detta är ju själva grejen att man tvingar någon till något, så det borde ju finnas andra lagar som täcker in det, typ frihetsberövande eller något liknande.

Självklart är detta en mycket riskabel bransch och idag ser den antagligen fruktansvärd ut. Men det som jag alltså reagerar på är att den särskiljs just på grund av att sex är inblandat. Förekommer det utnyttjande, övergrepp, våld och liknande så är det ju där felet ligger.

Men låt oss säga att vi kommer fram till att sexköp verkligen är fel i sig självt. Just nu läggs hela skulden på de män (eller kvinnor, men det pratar man aldrig om) som köper sex. Man finner inget fel hos de som faktiskt utnyttjar människors grundläggande behov för egen vinning. Det är alltså helt okej att sälja sex, men inte att köpa. Följande oerhört begåvade kommentar kommer från Birgitta Ohlsson (fp) som artikeln i DN handlar om: ”Naturligtvis är det männen som är problemet eftersom det är de som vill köpa prostituerade. ” Ja, det är ju alltid män som är roten till alla problem, eller hur Birgitta. Det är så man blir mörkrädd.

Creeping death

I DN skrivs idag om nya undersökningar som relaterar lungsjukdomar, som kol, till föroreningar i luften. Att föroreningar i luften skadar människor och natur i stor utsträckning har till och med jag vetat sen jag var liten, så det bör ju inte komma som en nyhet för någon. Men förhoppningsvis ger varje sådan här rapport en spark i arslet på en del av de som fullständigt skiter i att de genom att förorena luften med exempelvis bilkörning hjälper till att direkt skada en stor mängd andra människor. För dem är det värt att offra några hundra tusen människoliv för att de ska slippa gå till bussen på morgonen, även om det verkar vara fullt möjligt för en hel del andra människor att göra det. Men det gäller såklart inte dem, som ju minsann har kört bil hela livet och har rätten att göra det också.

Fast stopp ett tag nu, inte är det bara privatbilismens fel, det här? Det är ju omöjligt att komma tillrätta med problemen bara genom att privatpersoner slutar köra bil? Ja, det är det, och varje person borde också ändra sina konsumtionsvanor för att påverka företag att lägga om sin strategi, och varje person borde trycka på politiker att genomföra förändringar. Men att köra bil vet de allra flesta är skadligt och de vet att det finns andra alternativ än att sätta sig ensam i en bensindriven bil och köra, men ändå väljer de att göra det. Det borde gå att åtala bilkörare på ett flertal punkter: vållande till annans död, vårdslöst beteende (med tanke på hur många som blir ihjälkörda), frihetsberövande, förargelseväckande beteende, osv.

Okej, om många tycker att det är så viktigt att ha rätten att köra bil, så låt dem få den rätten då. Men då ska de betala vad det kostar. Gör så att det kostar att förstöra luften för miljontals andra människor, riktigt ordentligt. Inför trängselskatt, på de ställen som är värst drabbade. Trängselskatten låter ju som ett bra alternativ till höjd bensinskatt eftersom att man då kan sätta in den där det inte är så motiverat att ändå köra bil som det är på andra ställen, som till exempel Norrland.

Andra bloggar om miljö, klimat, koldioxid, utsläpp, samhälle.

Loosing my touch

Jag gick vild på lite bloggportaler och försökte leka med lite grejer, mest för att se om det funkar. Så, here goes.

Jag har placerat min blogg i Göteborg på bloggkartan.se

Hate to say I told you so

Jantelagen segrar igen. Ibland blir man bara så trött så man önskar att man var allenarådande och fick bestämma vilka som fick ta plats på den här jorden egentligen. Men efter att man har tänkt efter tre, fyra gånger, mycket noggrannt, inser man att det kanske inte heller hade varit så bra.

Hur som helst, det som triggade mig nu senast var en rapport om att det höghus innehållande bostäder som var planerat att byggas i Gårda av Poseidon har blivit totalt nedlagt, nu när allting redan är rivet och klart att börja byggas. Detta i sig är väl inte det som får mig att bli förbannad egentligen. Det visar bara att Poseidon, precis som de flesta som har nåt att säga till om i den här staden verkar det som, inte har en aning om vad de sysslar med egentligen.

Vidare är det en konsekvens av den bergerliga regeringengs fullständigt urusla bostadspolitik. Regeringen skiter fullständigt i segregation (jag menar, till och med mer än den socialdemokratiska regeringen gjorde, och det säger ju inte lite), de kommer ju ändå aldrig bo i de områdena. Istället gör de allt de kan för att hålla sina egna villaområden fria från drägg. Det indragna stödet för hyresrättsbyggande talar sitt tydliga språk. Det byggs inga hyreslägenheter längre utan enbart svindyra bostadsrätter. Ändå har man mage att säga att man bygger en blandstad, där alla kulturer och slags inkomsttagare bor sida vid sida, tillsammans med varierande, närliggande komersiell verksamhet och kulturutbud. My ass. Det där existerar bara inte, och det kan omöjligt vara så att man faktiskt ens försöker. Det hoppas jag åtminstone för annars är man de mest korkade och inkompetenta människorna som existerar. Det är en fet floskel som gör att de kan sova på nätterna (om de nu gör det, jag tror att de hänger från taket och droppar blod från gaddarna på nätterna). Dessutom späder regeringen på eländet i Göteborg genom att helt vägra skjuta till pengar till nödvändiga projekt. Att man inte kan få något för att ersätta Göta Älvbron och att snabba på utbyggnaden av trafiken över älven är ett rent skämt, totalt absurt. Vill regeringen att Göteborg ska gå under helt? Vill man att alla göteborgare ska flytta till Stockholm, som ju verkar vara det enda stället i detta land som betyder nånting? Jag har svårt att se varför de skulle vilja det.

Men det är alltså inte främst det som jag irriteras över, utan den debatt som drivs på artikelns sida, som talar så tydligt för hela samhället och speciellt den här staden i stort. Det sitter ett gäng, en minoritet, och praktiserar jantelagen så att de nästan tappar andan. Så fort det börjar talas om höga hus i Göteborg så börjar de skrika om New York-komplex och att höghus minsann inte är nånting för Sverige eller Göteborg. De självutnämner sig även för förespråkare av den allmänna göteborgska åsikten och säger att minsann ingen här i Göteborg heller vill ha stora, fula hus som skymmer solen som ju alltid skiner över vår underbara lilla idylliska småstad (som den också ska förbli). Yeah right.

Alla jag känner tycker att det är jättebra att det byggs fler bostäder i centrum så att fler har chans att bo där. Och ingen av dem har något principiellt emot höga hus. Det finns såklart både fina och fula höghus, att säga att höghus är fula är precis som att säga att villor är fula. Det varierar såklart. Och i Sverige finns det ju tyvärr en tradition av att bygga extremt fula höghus. De ser ut precis som att man har byggt ungefär tio radhus ovanpå varandra i en enda stor grå betongklump i nittionio av hundra fall. Det går däremot att bygga vackra och spännande höghus, som dessutom är utformade så att de faktiskt inte täcker speciellt mycket av det lilla solljus vi ändå har.

Men bostadsbyggnadspolitiken i Sverige ser ju tyvärr ut som så att en liten klick av illvilliga egobakåtsträvare, vars egentliga önskemål bara är att allt ska va som de vill ha det och att inte deras stad ska förändras, får förstöra för den majoritet som faktiskt inser att det behövs tätare bebyggelse med fler bostäder i centralare delar av stan. Tack vare det kommer det aldrig att hända nånting i detta Landet Lagom, för oturligt nog så har ju dessa 40-talister lärt upp sin avkomma att bli precis lika gnälliga som de.

Så vem vänder man sig till egentligen, kan man kanske få vara med och påverka den stad man bor i, som faktiskt är lika mycket min som någon annans? Skiter alla fullständigt i en och låter några få marodörer sabotera för alla andra? Frustrerande. Varför bryr jag mig så mycket om sånt här över huvud taget förresten? Dels är jag ju intresserad av arkitektur och stadsplanering, men sedan har det väl att göra med att man vill försöka bidra till att någonting lämnas till eftervärlden som man kan känna sig stolt över att ha varit med och utformat.

Andra bloggar om bostadspolitik

Some girls are bigger than others

Nu har Göteborg fått en juridikjour endast för kvinnor. Syftet med denna skall vara att hjälpa kvinnor i frågor om till exempel skilsmässa, vårdnadstvister osv. Den som tycker att detta är ett steg framåt för jämställdheten måste ha något om bakfoten. För det första: är inte jämställdhetens mål att inte särbehandla någon på grund av kön, ålder, etnisk bakgrund, religion, sexualitet osv? Är det inte ur ett jämställdhetsperspektiv ett problem att könen särbehandlas? Så: varför, i hela världen, behövs det en juridikjour endast för kvinnor? Hur kan någon som säger sig vara för jämställdhet ens tycka att det borde få finnas?

Låt säga att det faktiskt är så att det idag finns ett större behov av hjälp inom de här frågorna bland kvinnor än bland män. Fine, då borde det ju vara så att det finns juridikjourer för både kvinnor och män (att utestänga nån på grund av kön känns fullkomligt bisarrt för mig), och denna jour kommer då antagligen få kvinnliga klienter till största delen, eftersom att det i så fall är flest kvinnor som kommer se behovet av den. Men de få män som behöver hjälp borde naturligtvis få det också.

Det argument som lyfts fram mest för att en sådan jour behövs är att kvinnor ofta inte vet vart man skall vända sig för att få hjälp med frågor som dessa. Och det vet alltså män i större utsträckning? Jag personligen har ingen aning i alla fall, och jag är ju såvitt jag vet man. Men låt oss återigen anta att det faktiskt är sant. Då kommer vi återigen till det scenariot där, om jouren var ämnad för både män och kvinnor, att det antagligen kommer vara flest kvinnor som kontaktar jouren, men det är naturligtvis inget skäl att legitimera att man stänger ute de män som faktiskt också behöver hjälp.

Låt oss vidare anta att rättssystemet och därmed den hjälp som en juridikjour skulle tillhandahålla ser olika ut för kvinnor och män, så att det därför kan vara motiverat att ha olika juridikjourer för olika kön. Jag kan ingenting om juridik så jag vet inte om så är fallet, men låt oss säga att det är så. Då är situationen än mer allvarlig, för då är det inte bara juridikjourer för endast kvinnor som är fel, utan då är naturligtvis rättssystemet fel. Jag vet såpass mycket som att kvinnor och män särbehandlas i många frågor, åtminstone i andra frågor än just skilsmässor och vårdnadstvister. Helt obegripligt, och borde ha högsta prioritet i jämställdhetsarbetet. Men ändå läser man i princip aldrig att det anses vara ett problem.

Ytterligare ett steg är att se till hur det ser ut i rättsystemet idag när det gäller just frågor om vårdnadstvister och skilsmässor, när det kommer till praktiken. Det är ju ett faktum att generellt sett så gynnas mammor oerhört i vårdnadstvister, och pappor är ofta i stort sett rättslösa. Jag skrev tidigare om ett skräckexempel på det. I artikeln ovan sägs det att mammor ofta är rädda att förlora sina barn och att det är frågor som rör detta jouren kommer jobba mycket med. Så, de tror alltså inte att pappor är rädda att förlora sina barn? Om vi till och med antar att det är så att kvinnor är mer rädda än män för att förlora sina barn, är det då inte i jämställdhetssynvinkel eftersträvansvärt att ändra på det? Bör man då inte anta att kvinnor och män är precis lika måna om att få träffa sina barn? Självklart.

Tittar man på själva den tilltänkta juridikjouren så är det även anmärkningsvärt att alla jurister bakom den är kvinnor. Kvinnor ska alltså hjälpa kvinnor. Det är ju samma sak med kvinnojourer. Tjejerna mot killarna. Tillbaka till sandlådan.

Jag blir så oerhört frustrerad över sånt här. Säkerligen är det så att de flesta tycker detta är ett positivt drag, för det är klart att de stackars kvinnorna ska ha hjälp, de är ju hjälplösa offer. Jämställdhetssträvan verkar för många innebära positiv särbehandling av kvinnor, och dessutom att bredda klyftan mellan könen istället för att bygga över den.

The world is saved

Det springer runt ett gäng nissar som kallar sig Asfaltsdjungelns Indianer på gatorna i Stockholm. De sysselsätter sig med att allt som oftast släppa ut luften ur däcken på stora stadsjeepar. Uppenbarligen tycker de att man får skylla sig själv om man köper ett så stort bensintörstande och miljöförstörande fordon, något som de (med rätta, tycker jag) anser vara helt onödigt för någon som bor i storstaden. Sabotage är ju generellt sett en väldigt klumpig metod för att uppnå politisk förändring (förutom politisk förändring i motsatt riktning mot den avsedda).

Jag anser att Asfaltsdjungelns Indianer i sak har helt rätt. För mig är det svårt att se en anledning till att folk skulle behöva köra runt i sådana fordon. Att sabotera bilar är dock helt fel väg att skapa en debatt i frågan, detta tillvägagångssätt mobiliserar snarare runt åsikten att de som eftersträvar miljövänlig transport är galna extremister. Ett bättre sätt är såklart att till exempel skärpa beskattningen på fordon som släpper ut mycket miljöfarligt avfall.

Jag tycker över huvud taget det behövs mycket mer politisk piska mot miljöförstörare. Det spelar ingen roll om många får offra mycket bekvämlighet eller få förändra sin livsstil för att inte få uppleva en kortsiktig ekonomisk förlust, och om det kommer bli en svår omställning för samhället är ganska irrelevant när det inte finns något annat alternativ. Att direkt skada andra människor är straffbart och totalt förbjudet, jag förstår inte varför det inte skulle vara förbjudet att i stor utsträckning och medvetet skada hela mänskligheten och miljön. Att allting inte kan hända över en natt och att människor måste ha utrymme att hinna anpassa sig är självklart, men det är bråttom och det måste ske i en snabb takt oavsett om det är obekvämt eller inte.

Vissa påpekar att en del människor faktiskt visst behöver större fordon, på grund av funktionshinder eller liknande. Efter att Asfaltsdjungelns Indianer varit i farten har alltså deras enda chans att kunna röra sig någorlunda fritt saboterats. Och självklart är det eftersträvansvärt att alla ska hjälpas till att leva ett värdigt liv (jag har själv en mycket nära relation till denna problematik så jag vet vad jag pratar om). Men om man utgår från mitt förslag ovan och skärper beskattningen för miljöförstörande fordon så skulle det givetvis finnas möjlighet att få reduktion på denna skatt för de som har ett motiverat behov av att tillgå ett stort fordon.

Songbird

Jag testade Songbird för första gången för ett par månader sedan och tyckte att det verkade riktigt lovande, men eftersom att AudioScrobbler-pluginet fungerade dåligt så gick programmet fetbord. Jag menar, vad är det för mening med att lyssna på musik om den inte scrobblas. Men nu bestämde jag mig för att ge det en andra chans, och nu fungerade som genom ett trollslag även pluginet som det skulle.

Det riktigt trevliga med Songbird är funktionen som gör att de sidor man surfar på i programmet automatiskt genomsöks efter musikfiler (dvs länkar till musikfiler) och de filer som hittas läggs sedan till i ett onlinebibliotek. Från detta bibliotek kan man sedan strömma musik eller ladda ner den om man väljer det. En extremt rolig och bra funktion!

Det enda jag kan klaga på är fortfarande AudioScrobbler-pluginet, en del låtar scrobblas nämligen av någon anledning inte trots att de är taggade och Songbird verkar läsa in metadatan korrekt. En annan grej är att de musikfiler som strömmas från webplatser inte scrobblas. Mycket irriterande, men det kan jag leva med, och förhoppningsvis rättas det snart till.

Fix your face

 

Efter beskedet om att Dillinger Escape Plan skulle uppdatera sin MySpace med något spännande nästa fredag har jag gått och längtat oavbrutet. Och så går grabbarna och lägger upp en ny låt flera dagar för tidigt! Nya låten Fix your face låter inledningsvis ganska lik deras ”hit” från förra plattan, Panasonic Youth. Efter en allmänt lite trevande inledning drar dock låten igång riktigt ordentligt och lyfter flera snäpp ju längre den pågår, och sista tredjedelen håller sådär äckligt hög klass som ingen annan kan överträffa. Det är osäkert hur mycket av trummaterialet som är skrivet efter att Chris Pennie lämnade, men hur som helst fungerar de mycket bra och det verkar inte som att man behöver oroa sig för det på nya skivan. I övrigt kan man även lägga märke till att basen har fått en mer framträdande roll, vilket såklart är roligt. Annars känns det som en ganska naturlig fortsättning från Miss Machine, det är klassisk Dillinger helt enkelt. Precis som man hade hoppats på. Låter resten av skivan lika bra eller bättre än såhär kommer förväntningarna infrias, och jag har aldrig haft högre förväntningar på en skiva.